Det fanns en människa, en människa jag brydde mig om, som brydde sig om mig. Som jag älskade, som älskade mig. Någon som var mitt allt, och jag var den personens allt. Men helt plötsligt, så vet jag inget längre. Allt jag visste hade en punkt i slutet på meningen. Nu är det bara frågetecken efter alla mina meningar. Jag trodde att ifall man verkligen älskade någon så skulle man aldrig riktigt sluta älska den. Visst om man slutar älska någon på ett visst sätt, men inte helt. Men vad kan jag kräva av en tonåring. Men jag lämnar inte det här tomhänt. Jag har lärt mig att man aldrig ska lämna ut sitt hjärta till 100% till någon man kanske egentligen känner. Någon man tror man känner, men man kanske inte egentligen gör. Jag lämnade tyvärr ut mitt hjärta till 1000% för att sen få det tillbaka i tusen delar. Men nu tror jag äntligen att jag har pusslat ihop det igen, att alla delar är där de ska. Och om det är någon del som är vilse så hittar den förhoppningsvis hem tillslut. Vad är det dom säger, tiden läker allt.
Just gotta have faith I guess.
Men en sak står det punkt efter, I’m over you.
