KÄRLEK:
Hur kan man låta sig själv att ge upp allt man har för sig själv för att lägga allt man har på någon annan. Att låta en person få en sån viktig plats i ens hjärta. När man vet ( innerst inne ) att det kommer att ta slut. Att det kommer göra ont. Varför tar man risken att bli sårad. Jag tror att det är för att vi människor är så sjukt naiva så vi tror, helhjärtat, att nu, den här gången kommer det att gå. Du vet, tills döden skiljer oss åt. Varför tar inte folk sitt förnuft till fånga och tänker efter först, är verkligen den här killen/tjejen värt besväret. Många tänker, man vet ju inte förns man provat. Eller hur, för det är vid den tanken det naiva börjar att sätta igång igen. Det är vid det valet man tillåter andra att såra en. Man blottar hela sin själ för att någon gång, någon gång, bli dumpad och känna sig dum. Man tänker, fan att jag lät mig själv bli kär i han/hon, jag visste ju att det inte skulle funka.
Men tänk då igen. Egentligen borde den delen av oss som tänker naivt vara den bästa. Den delen med mest kämparglöd. Den med lite “tamefan” i. Jag beundrar människor som litar på den naiva delen i sin kropp. Dom som inte övertänker allt annat. Dom som så innerligt litar på att den här gången ska det gå.
Jag är den personen som det har gått så fel för så många gånger att jag börjat tänkt: Visst, jag kommer att bli sårad någon gång, det vet jag. Men jag har gått igenom värre saker. Tro mig. Men istället för att då tänka: Det här går åt helvete, så vid slutet på det förhållandes väg tänka, det var kul så länge det varade. Det var inte den rätta bara.
Jag tror på att den finns en speciell för alla. Att det är bara att “prova” runt tills man hittar sin “tills döden skiljer oss åt”. För jag vet, att någonstans där ute. Någonstans. Finns den personen som får oss att för första gången verkligen, helhjärtat känna, det här kommer att hålla för evigt. Så nu är vi tillbaka till den naiva delen av tänkandet.
För om man verkligen tänker efter, så är det den delen som tillåter oss att hitta den speciella tillslut. För när man har hittat sin stora kärlek, så hjälper väl den dig att läka såren från allt brustet. För allt som verkligen spelar roll då, är den personen.
Tänk efter, visst är det sant?
